10 Decennier av Svensk Film: Urfadern Victor Sjöström och Körkarlen
Bergmans stora skugga har länge övertagit den internationella bilden av vårt land. Trots att vi har flera andra så kallade auteurer hamnar tyvärr alla i skymundan. I denna följetång kommer vi gå igenom tio svenska filmer av distinkta filmskapare som inte är Bergman. Alla från olika årtionden, och alla har de målat upp en egen distinkt bild av Sverige.
Ingmar Bergman kollade på Körkarlen en gång per år, det är lätt att förstå varför. I dagens alltför bortskämda greenscreenkultur där egentligen vad som helst kan skildras med rätt budget kan Körkarlen kanske tolkas simpel, men det komplexa visuella språket i denna relativt tidiga film är häpnadsväckande. Det är absolut därför filmen fortfarande håller måttet så fruktansvärt väl. Som en snabb liknelse kan filmens handling jämföras med Dickens En Julsaga. Precis som Ebenezer blir huvudkaraktären David Holms spöke visad av dödskärrans chaufför Körkarlen hur hans nära och kära påverkats av hans mindre charmiga livshandlingar, i både liv och död. Detta skildras med effekter som för sin tid skräckslog, dubbelexponeringarna som gav karaktärerna sin spöklika genomskinlighet var revolutionerande.
Tillsammans med Mauritz Stiller och Georg af Klercker var Victor Sjöström en av de tre nyckelfigurerna bakom svenska filmens ursprung. De var skådespelare, manusförfattare och regissörer alla tre. Så kallade auteurer. Egentligen är det svårt att sätta en över de andra, men ändå är det Sjöström som i många anseenden bör koras svenska filmens urfader. Relativt tidigt i sin karriär kom Ingemar Bergman att hamna under Victor Sjöströms mentorskap. Sjöströms sista roll vid livet blev också under Bergmans regi i Smultronstället, det skapar en otroligt viktig koppling till svenska filmens nutid som gör Sjöströms inflytande oersättligt.
Förståeligt nog skedde det sällan kulturkrockar i exporten av stumfilmer runt om i världen. Eftersom talrutorna lätt kunde bytas ut, så märkte ingen om filmen var svensk eller tillexempel tysk. Den hastiga framgången svensk film hade under tidigt 1900-tal kan man säga nådde sitt klimax 1921 tack vare Körkarlen. Sjöströms skickliga berättarteknik ledde också till att talrutorna i denna film sällan innehöll något vidare handlingsförklarande, utan bara den allra viktigaste dialogen. Filmen vart en sådan hitt att den blev Sjöströms nyckel till Hollywood. Tack vare den stora framgången och exporten av Körkarlen är det möjligtvis den svenska stumfilmen som allra mest definierat bilden av Sverige.
1921 är egentligen relativt sent för en stumfilm, men det förklarar också varför Körkarlen är så otroligt mogen för sin ålder. Mycket är tack vare Selmas Lagerlöfs premiss, men hur den är berättat är dock den riktiga stjärnan. Tillbakablickar och parallella handlingar är kanske ingenting man tänker på i sån tidig film, men Sjöström var så pass mogen dramatiker att han skildrar det felfritt ändå. Nästan hundra år efter syns fortfarande tydliga tecken på Körkarlens markanta inflytande på skräckfilmer i nutiden, tydligaste exemplet är i Kubricks The Shining som rakt av kopierat sin kändaste scen från Körkarlen. Egentligen skulle nog alla skräckisar som någonsin haft sin skurk slå igenom en dörr lämna ett tackbrev till Sjöström.
Stämningssättandet i filmen är verkligen mästerfullt. Från första scenen pratas det om David Holm, och som lydig publik förväntas såklart en hederlig karaktär. Här vänds dock konventionen. Han är istället ett fyllo som lämnat sin familj och saknar verkligen allt som krävs för sympati, David Holm är så långt ifrån en trevlig huvudkaraktär man kan komma. Körkarlen är i grunden en tragedi. En tragedi om hur ett liv med helt goda förutsättningar så lätt kan gå fel. Även fast Holm är så fruktansvärt svinig så kan det inte låtas bli att tolkas tragiskt när han, med all rätt, blir lämnad för sina ogärningar. Det är för att publiken låts känna empati med karaktärerna som kände David när han var sitt bästa själv. Utöver tragedin sitter även den klassiska sagostämningen som en smäck, och den passar verkligen perfekt i handlingens utspelande under nyårsnatten. Det ligger en subtil magisk aura över det hela, och den fördubblas även av Matti Byes magiska (relativt nyinspelade) musik.
Det vemod som så tydligt kommit att förknippas med Sverige tack vare människor som tillexempel Bergman är tydligt redan här, och Sjöströms komplexa huvudkaraktärer är säkerligen varför Hollywood tillslut ringde. Klassikerstatusen är hög i många av urfaderns filmer, men att Körkarlen kom att bli hans mest betydelsefulla råder det ingen tvekan om.