Big Mouth och Monstret på Axeln
Netflix-serien Big Mouth har med sina snart tre säsonger blivit bland det populäraste tjänsten har att erbjuda. I en tillbakablick till den första säsongen är det tydligt varför denna snuskiga och öppenhjärtiga animation lyckats så bra som den har.
När jag i lördags planerade ut min söndag hade jag alla intentioner att göra något av värde med dagen, riktigt så blev det väl inte. Prokrastinerandet är ett monster. Alltid på din axel, alltid förtryckande, alltid med förskjutningar. Min dag spenderades istället åt att kolla på vad som skulle varit ett enda avsnitt av Netflix-serien Big Mouth. Det slutade med att hela säsongen uppslukades, och när den väl var över så var det för sent för att börja göra något annat.
Lite oväntat så visade sig dock Big Mouth vara riktigt bra! Jag kan inte direkt säga att jag hade några jätteförväntningar, men baserat på skaparna och talangen bakom rösterna ville jag ändå ge serien en chans. Något som lönade sig något enormt. Big Mouth följer Andrew och Nick spelade av John Mulaney och Nick Kroll, serien är till viss del baserad på den sistnämndes erfarenheter genom de hormonfyllda tonåren. Just hormonerna spelar en viktig roll eftersom de faktiskt personifieras av ett riktigt levande ting vid namn Hormonmonstret. Likt Prokrastineringsmonsret på min axel våldgästas Andrew, som precis kommit in i puberteten, av denna manifestering med en röst likt sandpapper. Även denna spelad av Kroll.
Trots att Andrew och Nick är de två huvudkaraktärerna så får vi dessutom följa en stor del av deras kompisgrupps resor genom pubertetens fasansfulla år. Faktumet att ingen gillar puberteten går långt ifrån obemärkt, och det är däri seriens främsta källa av komedi ligger. Något som verkligen uppskattas är att Big Mouth inte bara följer killarnas perspektiv utan även tjejernas. Jessi och Missi, spelade av Jessi Klein och Jenny Slate respektive, bidrar ett färskt perspektiv. Den kvinnliga pubertetsupplevelsen, med allt positivt och negativt det innebär, är tyvärr inte något som innan detta blivit skildrat lika mycket i media. Men Big Mouth är en serie om hur alla, oavsett ursprung, tror att de är ensamma med att vara pinsam i en värld där alla egentligen är lika pinsamma. Med inkluderingen av barnens föräldrar, spelade av bland annat Maya Rudolph, Jordan Peele, Fred Armisen och Richard Kind(!), får vi dessutom se att även om det blir lättare efter tonåren så kommer det aldrig bli så idylliskt och lättsamt som barndomens oskyldiga år var.
Big Mouth är absolut inte för alla, så mycket är säkert. En sådan vulgär serie med barn i huvudrollerna har och kommer säkert fortsätta skapa kontrovers. Men det är något som serien gör mycket tydligt i sin öppningsscen. Skulle man känna redan då att humorn är för vulgär så skulle jag stänga av på en gång, för det kommer absolut inte bli mildare. Snarare tvärt om. Vulgariteten är dock något essentiellt för seriens narrativa framgång. Kroll och de andra skaparna inser att ärligheten om vad puberteten innebär är det som får Big Mouth att funka, oavsett hur smaklöst, ohyfsat och snuskigt det blir.
Big Mouth må inte överstiga sin genre som Netflix andra tecknade flaggskepp BoJack Horseman gör, men det är en sjukt charmig, rolig och på allra bästa vis vulgär serie som gick över mina förväntningar och lite längre. Serien når passande nog sin platå vid avsnitt sex ”Pillow Talk”, men det finns absolut några rejäla guldkorn därefter också. Framför allt närmare slutet av säsongen då Hormonmonstret sluter sin narrativa cirkel och får en förvånansvärt fin karaktärsutveckling som jag inte alls hade förväntat mig.
I slutändan spelade det ingen roll hur oproduktiv min söndag blev eftersom jag fick se denna underbara serie som den var menad. Big Mouth njuts bäst i ordning, egentligen uppmanas ”binge-tittande” då det bidrar till meta-humorns roliga klang som spelar högt ett flertal gånger. Likt Hormonmonstret antar jag därför att Prokrastineringsmonstret på min axel inte var fullt till ondo då jag faktiskt fick ett väldigt underhållande slut på veckan, samt ett uppsåt till denna recension.